Vår!

Äntligen kommer våren! Idag var det inte bara varmt, ett säkert vårtecken nådde mitt öga:

 Tranplogen

Och när våren kommer är inte allsvenskan långt borta, snart bär det av...

Kanon!

Efter helgens misslyckade insats när det gäller redigeringen satt jag mig igår kväll och övningsredigerade på lite gamla bilder från olika arenor och varierande ljus. Jag gjorde lite macron för att snabba upp arbetet och ändrade standardinställningarna i Camera Raw för att förbereda bilderna så bra som möjligt för den sista touchen som sedan görs i Photoshop. Jag satte mig också och ögnade igenom arkivet för att se hur mina kollegor arbetar och tar lärdom av detta.

När det så var dags att testa de nya teknikerna i skarpt läge gick allt precis som det skulle och det resulterade i bilder som i mitt tycke är de bästa jag än så länge levererat redigeringsmässigt. Övning ger verkligen färdighet! Och nu måste jag fortsätta utvecklas, speciellt då jag till och med fick beröm från bildredaktör Christian för min utveckling. När jag läst mailet satt jag bara och log för mig själv en bra stund i soffan innan jag kom på att jag är fruktansvärt hungrig och sprang in i köket och fixade två mackor som jag nu sitter och smaskar på. Alla behöver lite fina ord då och då, det ger så otroligt mycket energi och vilja att fortsätta utvecklas! Nu vill jag bara ut och möta nya utmaningar! Tjooo!

Bättring

Som jag skrev i mitt förra inlägg så sitter jag och försöker förbättra min bildredigering och jobba upp ett bra arbetsflöde. Men fasen va det kan slå slint ibland. Igår var jag och plåtade handboll, grymt bra och spännande match. Kvartsfinal mellan BK Heid och Skövde HF. Lika efter fulltid, lika efter första förlängningen, lika efter andra förlängningen, vinst till Skövde efter straffar. När matchen var slut packade jag snabbt ihop och for tillbaka hem och började skicka. När jag tyckte jag var klar och kollade med Christian så allt såg bra ut även nere i Hässleholm passade jag även på att fråga om det var något mer som önskades. "Lite mer tryck i bilderna kanske" svarade han, och tro fasen det när man skickar bilder som denna

Bilden som skickades

Bilden som den borde varit

Den övre saknar lite kontrast för att lägga det fint. Stoppar man in den i en tidning blir det inte mycket till bild då mycket av färgen sugs upp av pappret och skapar en mattare känsla än vad man ser på skärmen. När man så skickar en redan matt bild till bildredaktören får man med all rätt ta åt sig av kritiken. Bättring från min sida från och med nu alltså! Tack och hej!

Känslor

Jag var och fotade innebandy för första gången idag, spännande, farligt och fartfyllt kan man nog beskriva det. Mycket känslor blev det också, främst kring domsluten, ett mycket vanligt förekommande fenomen i sportsammanhang tro't eller ej. Men som vanligt är det någon som vinner och någon som förlorar. Som fotograf är det mitt jobb att förmedla dessa känslor till läsarna. För spelarna är skillnaden extremt stor men för mig är det bara en liten justering i fokusen, ett litet knapptryck där känslan byter från jubel till depp.

Idag provade jag också att redigera bilderna på ett lite annorlunda sätt mot vad jag brukar göra. Detta efter en kort intensivkurs från Joel som idag fick andrapris i tävlingen Årets bild och kategorin Sport - Action. GRATTIS! Jag ska nu öva och jobba fram ett bra sätt att få ut mest ur mina framtida bilder!

Men det finaste med den här dagen var nog att komma tillbaka till lägenheten, inte för att jobbet var avslutat, utan för att där väntade min älskling med nylagad mat och tända ljus i vardagsrummet.

Det är en underbar känsla att komma hem.

Tunga grejer

Har några lediga dagar nu efter Portugal och tar det lugnt hemma hos älsklingen. Igår gjorde jag och Stiller dock en insats och assisterade Joel när han gjorde ett första stopp på sin Sverige runt-resa för att plåta lag- och porträttbilder på de damallsvenska lagen. En del bärande blev det när man skulle dra in en halv fotostudio på andra våning i Gothia Towers.

Detta för mig osökt in på fotografjobbet och vilken fysik som egentligen krävs. När man ser en fotograf är oftast det första man ser en kamera, om det är en sportfotograf, en kamera med ett stort objektiv. Vad man inte ser är väskan på 20 kg (jag har vägt den) som han kom dit med och släpar runt på hela dagarna, eller att kamerorna han sitter med i 90 min under en fotbollsmatch väger 7 respektive 4 kg.

Innan jag började mina dagar på Bildbyrån fick jag följa med min mentor och numera arbetskamrat Nils Jakobsson och plåta fotboll. Detta var innan jag hade eget enbensstativ och fick därför sitta med handhållen kamera hela matcherna. De första minuterna kändes det bra, men allt efter att matchen fortskred intog jag ett mer och mer horisontellt läge på pallen med armarna stödda mot magen. Inte den mest optimala arbetsställningen skulle någon med kunskap om ergonomi antagligen säga. Som tur är råkar fotografjobbet också vara det bästa jobbet i världen, vilket gör det till en mycket smal sak och inte något att fästa större vikt vid.

Man får se det som en jobbförmån, gratis styrketräning på jobbet!

Nya möten

Man träffar många nya människor som fotograf, speciellt när man reser. Men det händer också att man träffar personer man redan känner, eller känner sen tidigare.

När jag var nere i Portugal i slutet på Januari träffade jag ett helt underbart gäng med svenska pensionärer som åker Europa runt med sina husbilar året om. Vi bytte mailadresser och skickade lite bilder till varandra. När det var färdigjobbat åkte jag tillbaka till Sverige och de åkte vidare till Spanien.

 På plats under Atlantic Cup i Januari.

När jag nu kommer ner till samma plats 4 veckor senare och går in på den första matchen mellan Sverige och Island hör jag någon som ropar från läktaren; Calle! Det visar sig att samma underbara gäng även denna gång är med och hejar fram svenskarna. De tog en liten runda in i Spanien och åkte sedan tillbaka för att se damerna spela Algarve Cup. Och nog gör de nytta på läktaren, jag hör ropen över halva plan där jag står och plåtar. Härligt!

Sista matchen mot Kina är de också självklart på plats. När jag går ut på planen för att inta min plats möts jag av din lilla klacken som ropar Calle calle calle... För att citera mailet från Bernt jag fick i förrgår: "Du måste vara den ende fotograf som har en egen fanklubb på läktaren där du arbetar."

Detta är de små guldkornen som kan göra även de mörkaste dagarna till de några av de bästa och det spelar ingen roll om det är -20 eller ösregn. När man har så fina människor i sitt liv spelar inget annat någon roll.

Hipp hipp hurra!

Idag fyller min Sarah myndig och det får vi fira med ett stort fett GRATTIS! Dagen började med ett telefonsamtal, en liten fin sång och gratulationer på den stora dagen innan det bar av till nyanlända Elfsborg som tränade. Jag skulle även ta några porträtt som låg inplanerade efter lunchen och det såg ut som att jag lugnt skulle hinna till damernas match som började kl. 15 lokal tid. När så träningen började dra ut på tiden började den där välkända nervositeten komma krypande i fötterna. När träningen tillslut var avlutat knäppte jag tränarna Magnus och Peter vid planen innan de skulle äta med resten av laget. Då passade även jag på att ta en snabburgare på mitt hotell innan jag for tillbaka till Elfsborg och avverkade Ishizaki och Nilsson också. Frågan var, skulle jag fortfarande hinna till dammatchen? Jag kollade på klockan och konstaterade att, jo, det gör jag nog. Och mycket riktigt, jag anlände till arenan med hela 25 min till godo att plocka upp allt och föra över Elfsborgsbilderna innan det var dags för avspark.

Den stora frågan återstod dock; Skulle vi ha internet idag? Svar: Nja...
När jag kom fungerade det en stund, men när vi kom upp i halvlek var det stendött igen. Med något mindre glada miner var det bara att återgå till matchen med förhoppningen att det skulle funka igen efter matchen. Det gjorde det också, men inte för mig. Mamma Scanpix lyckades på något sätt få uppkoppling på samma nät som jag jag var ansluten till, och inte hade uppkoppling. Jag försökte desperat med alla knep jag känner till (inkl. en omstart) utan resultat. Tillslut lånade jag en nätsladd och sprang ner och började leta efter en fungerade trådanslutning på markplan. Efter tre försök hamnade jag i arena-administrationen där jag med stora hundvalpsögon tiggde mig till lite tid på deras kontor. Till min stora lättnad gick bossen med på detta och jag kunde skicka hem alla 21 bilderna.

I morgon bär det av hemåt Sverige igen. Ska bli skönt, men samtidigt tråkigt att lämna Mamma Scanpix och Pappa TT. Vi har vid ett antal tillfällen blivit tagna för en semestrande familj vid middagsborden. Vi fick då tålmodigt förklara att vi var journalister som var här och jobbade med Algarve Cup. Men det var så vår lilla familj bildades, Pappa TT, Mamma Scanpix och lilla Bildbyrån.

 Det kan regna i Portugal med. Denna skur höll nog i sig hela 3 min tror jag.

 Sen blev det sol igen, för de flesta.

 Bilden jag är mest nöjd med under mina snart 2 månader på Bildbyrån.

Sverige vann, men tyvärr så gjorde också Island det och vi gick inte till final utan får spela om bronset.

Mediafullt

Gårdagen var som sagt lugn på alla sätt och vis. Idag var det en mer intensiv dag men ändå rätt så soft. Först på schemat stod porträttfotografering av samtliga i den den svenska truppen 23 spelare plus 8 ledare blev det allt som allt. Efter det kände vi oss förtjänta av en, för mig, snabb lunch innan jag skulle åka till träningsplanen för att förbereda för lagfotografering. Detta är nog det jag varit mest nervös över denna resa och det känns grymt skönt att ha det klart, blev ganska bra till och med! Mycket att tänka på när det gäller placering av spelare och material (tack Linn och Ester för all ovärderlig hjälp), och så ska vädret räknas in också. Jag hoppades på moln. Det skulle vara regn, men var strålande solsken, crap! Men så när alla stod uppställda kom detta enorma moln. jag skulle vilja påstå att de flesta vill ha bort molnen, som fotograf älskar man dem, så länge man jobbar.

När så allt var klappat och klart drog träningen igång och jag kunde återgå till min vanliga position vid planens ytterkanter. Efter en stund dök det upp en kille som blivit lite av en plåga här nere. För att undvika ännu ett möte smet jag snabbt upp på läktaren till Linn, Marika och Susanna från Sveriges Radio. Vi hade en väldigt enhetlig bild av denna man som en skum, läskig och lätt sexistisk då han flirtar med allt han ser och föreslog mig att skaffa mig en portugisisk flickvän trots att min Sarah finns hemma i Sverige. "Du har ju ingen här nere" som han så fint la det. Som tur var försvann han innan träningen var slut och jag kunde lugnt vandra till bilen och lämna området tillsammans med mamma scanpix och pappa TT. 

En lätt förvrängd bild av damerna

Mansgrismannen intar arenan...

Mediafritt

Lugn dag idag, har endast gjort en snabb fotning med Lotta Schelin innan lunch. Den var dock tänkt att äga rum lite tidigare, men som tv-reporter från Eurosport tycker man tydligen att det är ok att dra över 30 min på avtalad tid på en mediafri dag. När bilderna väl var tagna och allt var frid och fröjd igen lämnade jag spelarhotellet för att plocka upp Mamma Scanpix (Maja) för att ta en shoppingrunda. Pappa TT (Micke) valde att stanna hemma i äkta fadersanda. Det resulterade i ny tröja, jacka och ett par nya fina skor. Skönt att få vädra plånboken lite i mellanåt.

I morgon väntar en mer intensiv dag. Först ska vädret bedömmas och beslut om lagfoto inomhus eller utomhus skall tas. Allt annat än ösregn resulterar i utomhus. Sen blir det porträttfotografering följt av lagbild. Som efterrätt blir det en sista träning innan matchen mot Kina på måndag. En fulländad dag helt enkelt!

Att lägga håret till rätta i vinden var inte det lättaste

Ris och Ros

Det här med internet är en bra sak alltså. Speciellt i Sverige där det faktiskt funkar för det mesta. Undantagen är väl de gånger som man faktiskt måste ha det till att funka. I Portugal undrar man ibland om de vet vad internet är. Jag har en svajig uppkoppling på hotellet, finns dock endast tillgänglig i lobbyn och i baren/restaurangen om man har tur. På arenan där svenskorna nyss spöade skiten ur danskorna behövdes mer än tur.

När vi först kom dit var det första vi frågade om det fanns internet, tråd eller wifi. Det visste han inte, kanske trådbundet, varpå jag slängde upp telefonen och kollade läget på den trådlösa fronten. Det fanns ett helt eget för arenan! Det var nästan för bra för att vara sant. Det var dock lösenordsskyddat och han hade inte något lösenord, men han kunde ringa en som antagligen hade det. Några minuter innan halvlek kom han stolt gående med lösenordet. Till min och Majas stora lättnad funkade det och vi drog gång webbläsaren för att kolla hastigheten. Den var lika med 0. Nätverket var igång, men inte uppkopplingen till övriga världen. Vi fixade några bilder så vi hade något att skicka när det förhoppningsvis bar sig av. På vägen ut på planen talade vi bestämt om för mannen att lösenordet funkade, men att uppkopplingen till nätet måste vara avstängd av någon outgrundlig anledning. Han skulle kolla på det.

När vi efter matchen skuttade upp till pressläktaren, glada och nöjda över dagens match, så var vi inställda på att åka till hotellet för att skicka. Jag provade att ansluta FTPn utan resultat och vi började packa ihop. Innan vi skulle åka gjorde jag dock ett andra försök och kunde knappt tro mina ögon; Jag var ansluten! Det funkar skriker jag till Maja som snabbt slänger upp sin dator för att prova, jo då, det funkar. Jag börjar sända bilder... likaså Maja. Skillnaden var att att hennes kom iväg, inte mina. Uppkopplingen var borta igen, men bara på min dator, hennes skickade fortfarande med hela 3kb/s. Men tillslut gav även den upp och vi drog till hotellet och skickade resten.

Så stor ros till damerna och fett ris till Portugals tekniska utveckling och expertis.

Träningsvärk!

I morse vaknade jag med en påminnelse om vad gårdagen så fint började med. Lätt träningsvärk i benen ställde jag snabbt diagnosen till med förhoppningen att den skulle släppa under dagen. Det gjorde den inte.

Jag åt en snabb frukost innan jag gled iväg till damernas träning där det idag handlade mycket om Eija Feodoroff som tränar tillslag med tjejerna. Väldigt intressant att beskåda faktiskt, allt handlar om små små detaljer som förhoppningsvis ska ge utdelning i morgondagens match mot Danmark. Förlust där är inte riktigt okej tycker jag. Så vi får hoppas de lägger manken till och spöar de röd-vita grannarna i söder.

Bättring tjejer!

Blev helt chockad i går kväll när jag satt i restaurangen på hotellet och det kom in 4 andra personer! Har inte sett mer än två andra här tidigare. Men det var väldigt trevligt och jag satt och diskuterade med en Irländare om vilken extremt dålig domare det var i matchen mellan Chelsea och M-United.

Efter en god natts sömn gick jag upp för att, hör och häpna, springa. Jag vet det är helt fantastiskt vad duktig man kan vara. Riktigt skönt var det efteråt också. Sen blev det lunch och bilfärd till damernas match mot Island. Det var väl den matchen som skulle vara lättast att vinna i gruppen och så såg det även ut till en början när de snabbt tog ledningen. Det hela tog sig dock en oanad vändning när Isländskorna inte vara gjorde 1-1 utan också 1-2. Det var ett stillastående och bollskyggt landslag som fick se sig besegrade av ett mycket piggare Island. Nu blir det mat med Maja från Scanpix och Micke från TT.

En liten bild från löprundan får runda av det hela.

Portugal

Då var man tillbaka i Portugal igen för andra gången på en månad, grymt! Sist fick jag leva ett helt dygn utan min väska som tog ett senare plan av någon anledning. Så när jag står på flygplatsen i Faro och ser hur klungan av människor runt bandet minskar mer och mer utan att min väska kommer blir jag mer och mer inställd på att återigen på att gå och anmäla väskan försvunnen. Men så helt plötslig dyker den upp på bandet och jag drar en lång suck av lättnad. Det finns hopp för flygindustrin.

När jag kommer till hotellet slänger jag snabbt och smidigt in väskan på rummet, byter om och glider iväg till fotbollsdamernas hotell där det är presskonferens. Fyrar av några bilder och söker sedan upp den pressansvariga för truppen för att planera veckan med div. fotouppdrag. Och fasen va snabbt och bra det gick, all heder till dig Linn Backe som fixar biffen!

I morgon väntar match mot Island för damerna och jag ska låta kameran smattra på som aldrig förr!
Tjo!