Sista matchen

Då var det slut. Efter en snart 4 veckor lång vistelse i Tyskland har jag nu kommit fram till den sista kvällen. I morgon flyger jag med samma flyg som tjejerna till Göteborg där del 2 i sagan tar vid. De blir en perfekt övergång från VM till Gothia i och med att damerna ska hyllas på invigningen. I finalmatchen ikväll blev det mycket lugnare än vad jag hade föreställt mig. Visst var det fotografer åt vilket håll man än såg men de flöt ändå på på ett väldigt fint sätt. Jag la fokusen på att få hem så mycket bilder jag kunde under själva matchen så det bara var att skicka jubel och prisutdelningsbilder när allt var slut.

Slut. Ett väldigt litet ord för att avsluta något så fantastiskt som denna resa varit. Bochum, Köln, Berlin, Köln, Augsburg, Wolfsburg, Augsburg, Frankfurt, Sinsheim, Frankfurt och så slutligen Göteborg. En del farande hit och dit har det varit ändå. Tur att Tyskland är så bra på det här med vägar och tåg. Men de får banne mig bättra sig när det gäller kortbetalning. I går åt vi lunch på ett Burger King som hade kortterminaler men inte personal som kunde hantera dem. Det var bara att plocka fram kontanterna igen.

Nu väntar en vecka med Gothia Cup innan jag går på semester för att spela teater. Torpa Slottsteater. Om även du har semester i veckorna framöver så tveka inte att besöka denna magiska plats där vi kommer spela "En midsommarnattsdröm" 29 Juli till 14 Augusti. Slutligen blir det lite bilder från finalen mellan Japan och USA. Lev väl! Tjenaaa!

VM-brons!!!

Underbart underbart underbart! Grattis tjejer, detta är ni värda!

Pia Sundhage

Började dagen med en presskonferens med Pia Sundhage. Mer underhållande än genomsnittet. Sitter nu på arenan nere i Sinsheim och inväntar matchstart. Utanför skiner solen obarmhärtigt och det ligger en doft av nyslaget gräs i luften. I bland har man det bra.

Hit och dit

Dagen innan den sista matchen i VM för de svenska tjejerna. Luktar det brons? Matchen spelas i Sinsheim som ligger 12 mil söder om Frankfurt. De flesta journalister bor dock kvar där och tar bilen eller tåget ner över dagen. Vi åkte tåg. Vi hade 45 min till godo innan träningen började med det tåget vi åkte med. Det var innan första tåget blev 20 min försenat. Efter några fler byten kom vi till slut till arenan där jag hann fota hela 15 minuter av träningen. Det var ändå ganska skönt. Man hinner faktiskt få med det viktigaste på den tiden.

Men det var inte bara Sverige som tränade. Frankrike tränade på en annan plan en bit från matcharenan. Först tänkte jag skippa den då det var struligt att ta sig dit. Men så hörde jag att SVT skulle åka och fick då hänga med i deras bil. När vi väl kommer till träningen är vi de enda svenskarna som är där. Och vad passar bättre då än att en av storspelarna i Frankrike (Marie Laure Delie) går av planen och får is på vänster lår. Vi undrar vad det är för fel och presschefen svarar: Hon har en gammal skada som kommit tillbaka igen och hon kommer troligtvis inte spela i morgon. Jag hade bilder men ingen visste om att det hade hänt. Vad gör jag, jo jag ringer och smsar till Sydsvenskan, GP, DN, HD, Expressen och Aftonbladet om nyheten. Hoppas någon nappade och har bilderna i morgondagens tidning...

Vi blickar framåt

Det var i mitt tycke en bra beskrivning på dagens presskonferens. Visst var det lite trötta och nedslagna miner, men det är ju inte slut än. Det finns en bronspeng att slåss om också! Det kommer nog också bli en tuff match, men tjejerna är taggade så ingenting är omöjligt.

Ska även ta och försöka plåta finalen på söndag. Det är 96 fotografer som har sökt biljett än så länge så det kommer bli trångt. HÄRLIGT! Men har man varit på hela turneringen så vore det lite trist att inte gå på finalen. Synd att Sverige inte är med där, men nu taggar vi bronsmatch!

"Massor av fula ord"

Det var ju typiskt, när vi var så nära så man nästan kunde packa upp sin väska på finalarenan. Efter Jossans 0-1 mål kändes det ändå rätt bra. Den bra känslan försvann dock efter Japans 1-1-mål.

Matchen började dock inte så bra för mig eller någon av de fotografer som satt på min sida. När matchen startade hade nätverkskillarna fortfarande inte fått igång nätet hos oss. Paniken var stor, speciellt då jag skulle skickat bilder innan matchen började. Det blev inte så mycket med det skulle man kunna säga. Vi tjatade på mannen som kom och frågade lite då och då om det fungerade nu. Varje gång han kom var det samma visa. Funkar det nu? Nej. Men det ska göra det, det måste vara något fel på din dator. Min och alla andras tänkte jag då. Men som en skänk från ovan började det fungera ungefär 3 minuter innan Sverige gjorde 0-1. Synd bara att det inte höll i dig. Men nu hoppas vi på brons i stället!

Nu tar vi dem!

Frankfurt stadion

Dagen före den stora matchen. Som seden kräver, i de flest fall, hölls idag träningen på matcharenan. Kommer bli en grymt bra match i morgon, inte bara spelmässigt utan också fotomässigt. En stadion för 50 000 pers med kontrollerat ljusinsläpp, dvs tak. Detta betyder att det blir ett jämt och fint ljus som inte förändras under matchens gång. Inga skuggpartier på planen eller läktaren som får ljusmätaren i kameran att balla ur fullständigt. Enligt prognoserna ska det även regna hela dagen i morgon vilket gör taket extra välkommet. Alla arenor som det spelats matcher på hittills har haft någon slags tak, men denna är den första som har heltäckande. Hoppas det blir vinst så man får fota där igen i finalen. Japan är bra, men Sverige är banne mig bättre!

Jag är fast

Idag är det sex månader sen jag för första gången gjorde ett skarpt jobb i tjänst på Bildbyrån. Detta var en presskonferens med handbollslandslaget uppe i Stenungsund inför VM. Det var rätt så spännande att kliva in där bland för mig kända och mindre kända ansikten. Fruktansvärt nervös var jag med, mest för att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra eller vad jag skulle plåta, och de jag hade bildbetällningar på visste jag inte vilka det var. Men jag överlevde och är fortfarande kvar. Från och med idag är jag dock inte bara kvar utan fast. Efter sex månader av provanställning övergår den nu till tillsvidareanställning som det så fint heter och detta ska firas i kväll med härliga VM-kollegor i Frankfurt!

Något större firande var det dock inte i går kväll när jag och Expressen-Ludde var ute och jagade svenska fans på stan. Faktorer som ett utslaget Tyskt lag, söndag kväll och åskoväder kan ha spelat in i att uppdraget misslyckades. Inte en själ var ute och än mindre själar med svenskt påbrå. Hoppas det är bättre drag i Frankfurt.

Frankfurt nästa

Woho! Då blir det en vecka till i Tyskland, Frankfurt here we come!

Tyskland ute!

Då var Tyskland ute ut VM. Vem kunde tro det?

En vanlig dag

Nu är man kanske inkörd på hur dagarna ser ut här nere. Man skulle nästan kunna dela in dagarna i tre olika kategorier. Träningsdag, Matchdag och Dagen efter match-dag. Alla dagarna i varje kategori ser näst intill identiska ut. Det som får en att uppmärksamma att det faktiskt är en ny dag är att träningarna, matcherna och presskonferenserna börjar på helt olika tider, allt från 09:45 till 20:45. Man kan också liva upp dagen lite med att göra något helt spontant på kvällen, som att gå ut på stan och kolla fotboll på storbilds-TV. Man skulle kanske kunna tro att det blir långtråkigt i längden, och det blir det, men långt ifrån outhärdligt. Det är fortfarande sjukt kul och spännande att få vara med om detta. Bättre jobb får man leta efter!

Presskåren väntar på att bli insläppta på gårdagens träning med svenskorna.

Jag sitter och väntar på att bli insläppt på gårdagens träning med svenskorna. Foto GP-Gabriella