Ja där var jag igår. Då med min kära vän Kajsa och insöp den juliga känslan som trots regn och avsaknaden snö ändå fanns där. Men jag var också där idag, med kameran den här gången, för att föreviga några av de fem miljoner lampor som bor där så här års. Mycket folk var de också, massor faktiskt. Speciellt vid ingången, där jag inte kände för att ställa mig och köa. Som tur var skulle jag på handboll i Lisebergshallen två timmar senare så jag kunde gå in där, ställa av väskan och objektiv för att sedan gå in bakvägen till parken. Mycket nöjd med detta såg jag den enorma kön vi ingången, nu från andra hållet där alla vill se den, bakom sig.
När jag kände mig nöjd med bilderna knallade jag tillbaka till Lisebergshallen dit ingången nu var avspärrad med tillhörande vakt. Efter lite viftande med presskorten och en förklaring till vad jag gjorde var det dock inga problem att komma förbi. Dagen till ära hade jag tagit med mig 600:at för att experimentera med nya bildvinklar. Efter att ha uppmärksammat att kollegan Nils använde sig av detta på handbollen så var jag ju bara tvungen att prova. Det började dock inte så bra när vanemänniskan Carl lämnat enbensstativet hemma och fick ratta dryga 7 kg kamera utan denna bekvämlighet. Inte så tungt tänker ni, efter 15 minuter med vikten på raklång arm är det förbanant tungt. Som tur är kunde detta undvikas med en fotoplats som till och med skulle fått Lee Harvey Oswell att bli grön av avund, (tack för den presentationen Michael). Med facit i hand kan jag dock bara buga och bocka för Nisse som lyckas styra den där bazookan på en handbollsplan. Får jobba lite på avtryckarreflexerna till nästa gång med tanke på att det blir så tight att inte ens hela målet kommer med i sökaren trots att jag satt 55 meter bort. Det var inte mycket tid att reagera på innan bollen redan var i mål. Men man kunde få schysta bilder på bänk och tränare. Usch vad mycket text det blev nu, ha en grym jul! Tjenaaaa!
Foto: Michael Erichsen |
.
Obeskuren bild från min skytteglugg |
.