Catch-22 heter en roman av den amerikanska författaren Joseph Heller. Den utspelar sig under andra världskriget och tar bland annat upp frågan om hur man slipper undan militärtjänstgöring. För att lyckas med detta måste man förklaras vara galen, men samtidigt måste man ansöka om att slippa tjänstgöringen. Detta klassas som en sund tanke baserad på rädsla, och då är man ju inte galen. Det blir således omöjligt att slippa undan militären. Därav uttrycket moment 22, ett olösligt problem.
Som när man släpps ut genom en dörr efter sveriges morgonträning av en vakt som 2 min senare vägrar släppa in en igen. Detta trots att man befunnit sig väl synlig för honom, 10m från dörren. Vi måste gå runt säger han. Man måste ha en 2a på sin ackreditering för att komma in här. Vi pratar alltså fortfarande om samma man som för 2 min släppte ut oss. Tilläggas ska att det inte varit några problem för någon annan vakt de senaste två veckorna att släppa ut och in oss genom denna dörr. Det är här som moment 22 kommer in i bilden. För att ta sig till andra sidan arenan måste man nämligen passera ut genom samma utgång som jag skrev om häromdagen. Där uppstår nämligen samma problem, man måste ha en 2a för att komma ut. Nu kommer vi alltså varken in eller ut.
It has been decided.
Som tur är saknade en dörr lite längre ner på långsidan vakter och vi kunde komma in där istället. Annars hade vi förmodligen fortfarande suttit kvar på bussparkeringen utanför arenan. Eller så hade de svenska spelarna fått smugglat ut oss i deras buss.
Sveriges match då? Det blev förlust mot Polen och därmed är man ut ur turneringen. Hade de vunnit väntade Kroatien i kvartsfinal och spel om platserna till OS-kvalet. Sveriges uttåg betyder också att jag fick boka om min biljett tillbaka till Sverige. Längtar inte supermycket efter minusgrader och slask, men det ska bli ganska fint att komma hem ändå.