Instagram

Instagram

31 aug. 2012

Paralympics, Dag 4


Första tävlingsdagen, nu är det på riktigt! Spännande är också alla nya omvägar man får gå för att ta sig mellan de olika arenorna. Det som var ok på morgonen är inte ok på kvällen, men det är ett ganska känt fenomen när det vankas mästerskap. På tal om vägar är jag rätt säker på att jag någon gång under dessa veckor kommer att sitta i grillen på en bil eller liknande. Tur är det då att man blir påmind hela tiden om att "Look right" eller "Look left" när man ska korsa gatan. Samma problem uppstår också på trottoaren då alla vill hålla vänster när man ska passera varandra och jag håller höger. Var också ute på villovägar med sportbladet-Malin idag igen. Denna gång var vi så långt ut i obygden att det stod "District Line to LONDON". Normalt sett står det east- west- north- eller southbound, men här stod det kort och gott, London.

Rent jobbmässigt så sket sig min planering direkt på morgonen. Skyttet som jag tänkte åkt på uteblev då Lotta inte kvalade in till finalen. Kunde då i lugn och ro göra ut bilderna från presskonferensen. Sedan blev det goalball med herrlandslaget, en kort lunch i flykten, och en åktur i en taxibil helt utan fjädring på den mest farthindertäta vägsträckan i Europa tillsammans med sportbladet-Malin. Sedan tillbaka in till presscentret, eller nej. Jag stannade halvvägs och ringde den svenska presschefen och fick veta att nästa bordtennismatch (fick bakläxa från bildredaktören, det heter inte pingis) började en timme senare. Perfekt tänkte jag och åkte dit. Sen tillbaka till presscentret, lunch 2 i flykten, och goalball igen, men med damlaget denna gång. Nu kör vi!













30 aug. 2012

Paralympics, Dag 3


I väntan på att alla bilder ska komma fram dit de ska slänger jag upp lite bilder från dagen. Det hela började med en presskonferens som fick flyttas ut på en parkeringsplats då paralypicsarrangören bestämt att media inte alls fick tillträde till den internationella zonen idag då det var invigning. Inte så mycket att orda om där, så är det bara.

Sedan var det invigning också. En riktigt lång men ändå pampig rackare. Fick se två av mina stora idoler Stephen Hawkings och Ian McKellen live dessutom! Lite coolt ändå tyckte jag. Men nu får jag försöka ta mig tillbaka till lägenheten för att försöka på lite sömn. Uppstigning 06:00 för att hinna till presskonferensen som är tidigarelagd för att alla som vill ska hinna till skjutbanan där turneringens första medajlchans avhandlas. Mer om det i morgon. Tjenaaaaaaa!

Svenska presskåren står tålmodigt och väntar utanför OS-byn


.











29 aug. 2012

Paralympics, Dag 2


Ännu en lugn dag innan stormen. Räddades från jobbfri dag av Malin på Sportbladet. Dagen började dock med en bra sovmorgon innan jag tog mig upp och ÅT FRUKOST, 1 av 14 avklarade. Satte mig sedan och försökte bli klok på hur de första dagarna skulle se ut. Det är mycket som händer på samma tider så jag insåg ganska snabbt att jag inte kommer kunna vara på alla möjliga medaljchanser under spelens gång. Ska självklart hålla missade medaljer till ett minimun och se till att ta rätt beslut varje dag. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv, får se hur det går med det.

Var nästan inne i själva byn där de tävlande bor idag också. Fick inte komma ända in utan fick snällt hålla mig i området mellan Olympiaparken och byn. Det är också där som alla presskonferenser kommer hållas under dessa två veckor. Tyvärr finns det lika många bra fotobakgrunder som isbjörnar på sydpolen så får verkligen jobba med bakgrundsradarn så inte alla bilder ser likadana ut i slutändan. Hamnade under vistelsen mitt i Storbritanniens presentation av sin trupp så passade på att knäppa några rutor på det.







Under tiden jag väntade på att sportbladet-Malin ska bli klar med sin text passade jag på att ta en liten tur runt i Mediacentret för att föreviga bygget. Utan tvekan det bästa lokalerna jag jobbat i, men kan ju bero på att det är byggt just för detta ändamål. Lyckades också få mina pocket wizards godkända, så nu har de ett par fina rosa klistermärken på sig och är klara att använda! Lämnade även in mina kameror på check & clean där de upptäckte ett fel med mitt 24-70mm som jag inte kände till och plockade isär hela objektivet. I detta nu inväntar de reservdelar som anländer i morgon så de kan sätta ihop det igen. Undertiden får jag självklart låna en ny D4 med tillhörande 24-70mm. Det är service det!

Det första blicken ser vid ingången till MPC, hjälpdisken.

Är man fotograf tar man sig sedan med fördel vidare till hissarna...

... De luriga hissarna som saknar knappar inuti.

Väl framme vid fotografvåningen möts man av ännu en hjälpdisk.

Och för säkerhets skull en till.

Ett litet café finns det också. Ett ställe som man tänker att man kommer besöka ofta men aldrig hinner med att besöka.

Sedan dyker man då in bland arbetsbänkarna.

Så fint uppradade med stolar, nätverkskabel, strömuttag och säkerhetsvajrar.

I hjärtat av fotovåningen hittar man också det allra heligaste. Nikons avdelning för service och utlåning av utrustning.

 Nu vet jag också hur min lilla gränd in till boendet ser ut i mörker. Helt ok ändå! Upplyst och fint. Sällskapet är jag dock inte så säker på. Mötte två killar precis utanför grinden som erbjöd både marijuana och heroin som jag snällt men bestämt tackade nej till. Fick då erbjudande om ett telefonnummer jag kunde ringa om jag skulle ångra mig, men det var ok ändå. Ska försöka leva på energibars och russin istället.




27 aug. 2012

Paralympics Dag 1


Då var det dags igen. Mästerskap av modell stort. Har varit runt på ett antal av samma vara i mindre storlek. Inför resan vet man aldrig riktigt hur det kommer se ut eller vara när man kommer fram. I London behöver man dock inte oroa sig. Här står det volontärer var tionde meter som faktiskt kan det mesta man frågar dem, och finns det inte en person finns det ett antal skyltar. Stora rosa skyltar.

Boendet är bra. Lägenhet i studentutförande med egen kyl, vilket passar en fotograf som gärna jobbar sent. Varför då undrar ni? Jo, för när man jobbar sent hinner alla matställen stänga igen, med undantag av snabbmatskedjorna, men det blir väldigt tråkig mat efter en vecka. Därför, egen kyl, egna mattider!




Boendet ligger dock lite avsides och rent ut sagt på ett ganska murrigt ställe. Jag hade inte gått in i den här gränden om jag inte bodde här. Tänk då hur den ser ut när man kommer 00:30 på natten...




Första dagen bestod i övrigt av rekognosering. Åka lite tunnelbana, pendeltåg och buss för att lära sig hitta runt. Ett besök på mataffären för att införskaffa krubb blev det också, samt ett besök på Main Press Center för att hämta ut fotovästen, fixa skåp och kolla läget. Ett stort bakslag var dock att mina pocket wizards (trådlösa utlösningssändare till kameror) blev ratade vid inspektion. De kom från USA och arbetade på, i Storbritannien, otillåtna frekvenser. Hur gör de som kommer från USA då frågade jag. De får inte heller använda sina sa han. Då kändes det mer ok tyckte jag. Kanske får jaga fatt i någon sladd eller låna av någon snäll kollega om ett remotekamera tillfälle uppenbarar sig. Sist nu på kvällen var det mottagning på Svenska Sjömanskyrkan med bland annat den svenska paralympictruppen. Jobbigt när man är ensam fotograf utan någon skrivande journalist eller liknande så man får ett hum om vad som är intressant. Men det ska nog gå bra, något måste man ju lära sig på två veckor.






Men nu är det nog läggdags här. Får passa på att sova när det ges tillfälle, precis som med allt annat under mästerskap. Fick ett oförglömligt tips från min fantastiska och rutinerade mentor Nils.
- Ät inte när du är hungrig. Ät när du kan. Utöver det har jag också blivit ålagd frukosttvång, varje morgon.

PS. Missa för allt i världen inte Channel 4 reklamfilm om Paralympics. Tillhör en högre klass av reklam som bör ses!

22 aug. 2012

Än finns det hopp!


Jag håller fast vid vad jag tyckte sist jag försökte mig på att plåta basket. Det är i mitt tycke den absolut svåraste sporten att fota! Det går snabbt, man sitter aldrig på rätt ställe, nästan, och skulle man göra det så är det en arm eller liknande i vägen när man kollar på bilden i kameran. En utmaning helt enkelt, kul, men samtidigt grymt frustrerande.

Det jag snackar om var EM-kvalet mellan Sverige och Azerbajdzjan som spelades i Boråshallen i går kväll. I vanlig ordning blir det tight med tid eftersom jag gjort en fotningen i Halmstad på eftermiddagen och anländer till en bilbelägrad Boråshall tio min innan matchstart. Jaha tänkte jag, dags för parkeringsböter igen. Ställde mig utmed hallen på stället som såg minst fel ut att parkera på, slängde fram en presslapp i framrutan och betalade parkeringsavgiften och bad en tyst bön om nåd från parkeringsvakterna. Sen var det dags för match, och det har jag ju redan sammanfattat ovan.

Blev det någon p-bot då? Nej. Eller JA tänkte ju jag när jag kom ut efter matchen och inte såg någon gul lapp i framrutan. Tack du förstående medmänniska som hade kvällsskiftet i området kring Boråshallen igår!






.