Instagram

Instagram

22 sep. 2011

Elfsborg-Helsingborg


En match jag sett fram emot hela sommaren var matchen mellan Elfsborg och Helsingborg. Det som skulle bli en avgörande match om guldet i allsvenskan. Tyvärr så hade den inte riktigt den effekten på serien utom att det fortfarande inte är 100% säkert att Helsingborg tag guldet då de gule tog hem seger efter en av de bästa allsvenska matcherna jag varit på i år. Detta medförde dock ett problem som jag inte ställts för innan. Var ska jag sitta? Det kunde lika gärna bli mål till höger som till vänster precis när som helst. Jag hade valt rätt sida för första målet, bakom Elfsborgsmålet. Tyvärr jublades det på andra sidan målet och jag fick det bara från sidan. De andra målen kom innan jag hade hunnit räkna ut var jag skulle sitta och de fick förevigas på lite avstånd, ingen större katastrof dock.






18 sep. 2011

Elmander


Då har man varit här nu i 12 dagar. I morgon går flyget hem till Göteborg igen. Ska bli skönt, men samtidigt lite trist. Speciellt när man läser alla rubriker om kylan hemma. Får värma mig med alla fina minnen härifrån helt enkelt.

Den största plågan under resan har utan tvekan varit internetet. Inte ett enda nät har fungerat felfritt under hela vistelsen. Speciellt inte när man ska skicka bilder. Denna kväll var inte något undantag. Allt funkade perfekt. Kunde surfa innan matchen, skicka bilder i paus, MEN, när jag skulle skicka första bilden efter match så var det stopp. Som tur var fanns min nya kompis Saim där som jag träffade på matchen mellan Istanbul BB och Galatasaray förra söndagen och även någon dag på brottningen. Han lånade snällt ut sin dator till mig som då kunde kasta hem alla bilderna snabbt och enkelt.

Det blev en bra kväll för Elmander också. När han kom in i andra halvlek tog det inte så lång stund innan han satte 2-1 för Galatasaray och fixade snart därefter rött kort på Samsunspors målvakt och därmed straff. 3-1 stod det sen, han slog den dock inte själv då han var vid bänken och plåstrades om. Kanske dyker det upp mer bilder på honom här så småningom... Tjenaaa!!










Bilder man missat


När man sitter och går igenom bilderna märker man vilka go'bitar man har missat när det brann i knutarna som mest. Som den här till exempel.


Nu tar jag och packar ihop här och ska kasta i mig mig lite mat innan det är dags att åka till Galatasarays arena och göra sig hemmastad inför kvällens match. Pålitligt taxichaffis är anlitad och ackrediteringen är förhoppningsvis godkänd. Tjenaaa!

På rätt plats, vid rätt tillfälle


Sitter och arkiverar bilder från brottningen och hittade en kul bild. Snacka om att trycka av i rätt tillfälle. Inte ens autofokusen har hunnit fatta vad som hände, och den är ganska snabb, speciellt när den inte ska vara det.


17 sep. 2011

Taksi


En ledig lördag i Istanbul. Det blev en tripp in till centrum, eller rättare sagt ett av alla centrum som finns för att besöka Hagia Sophia och Blå Moskén. Riktigt pampiga saker det där. Gick en guidad bandspelar-tur i Hagia Sophia först. Plupparna på kartan som visade var man ska hitta nästa lyssninsställe stämde dock inte så bra överens med verkligheten, men det gjorde ingenting för det var så mycket storslaget att titta på så det gjorde inget att man irrade runt lite extra.



Efter detta gick jag de dryga 200 m till den Blå Moskén där det för tillfället var böndetid och jag fick snällt sätta mig utanför och vänta en liten stund tills det var avklarat och besökarna kunde träda in i byggnaden igen. Inte heller denna fick några dåliga betyd på pampightsskalan.



För att sedan ta sig hem till hotellet igen tar man lämpligtvis en taxi. De flesta chaffisar är riktigt bra och förstår var man vill och tar en dit utan konstigheter, med undantag för den jag skrev om här. Nu har jag dock hittat en till förare som hamnat på min svartlista. Denna var inte av modellen med dåligt lokalsinne utan med sinner för bedrägeri. Taxametern stannar på 46,63 TL och jag lämnar fram en 50-lapp med tanken att han kan behålla resten. Han ta emot den och vänder sig fram för att stoppa den i kassan men vänder sig istället snabbt tillbaka och håller nu i en 5a (skickligt byte) och förklarar på turkiska att han fått fel, att jag gav honom en 5 och inte en 50-lapp. Jag ser förvånat på honom och tänker en sekund att det kanske jag gjort. Men kommer sen på att jag inte hade någon 5a i plånboken utan bara en 50 och två 20-lappar. Jag förklara för honom att jag gav honom 50 men han vill inte ge med sig. Jag upprepar återigen att jag gav honom 50 och inte hade någon 5a och han säger då att det är väl ok då. Inget kvitto kunde han ge mig heller det svinet.

Efter denna traumatiska upplevelse gjorde det sig gott med en bit äkta Tukisk kebab. Förbannat god var den som vanligt och jag kunde sedan knata tillbaka till hotellet mätt och glad igen. I morgon ringer jag nog min vän taxiföraren Göhzkan som jag ska leja för att köra mig till och ifrån morgondagens match mellan Galatasaray och Samsunspor. Honom kan man i alla fall lita på!





15 sep. 2011

Medaljextra!


Två friska medaljer till glada svenskor denna afton. Ett brons och ett silver. Anledningen att bronset inte blev guld eller silver heter Saori Yoshida och har inte förlorat en enda mästerskapsmatch sedan 1998. Vilket krutpaket alltså! Och vilket tempo det har varit idag. I början av dagen hann varken jag eller Scanpix-Pontus skicka bilder på flera matcher för de bytta av varandra hela tiden. Det var inte förrän en av svenskorna åkte ut som det fanns tid att skicka bilder. Och blod blev det, i massor! Trots att man sydde igen mellan matcherna, så det slutade med ett redigt tejppaket som prydde Ida-Theres hjässa i bronsmatchen. Grymt bra dag helt enkelt! Tjenaaa!









14 sep. 2011

Jokern


Detta blev en lite längre dag än vad som var tänkt. Robert Rosengren har aldrig haft en ensiffrig placering i ett internationellt mästerskap och den lilla presskåren bestående av TT-Christer, Scanpix-Pontus och mig själv trodde inte det skulle bli så mycket bättre detta VM. Vi hade fel. Han förlorade i åttondelsfinalen mot guldfavoriten från Ryssland och hade därmed chans att få återkvala. Så blev det också och han fick tillslut brottas om bronset. Efter en otroligt jämn match förlorade han efter att ha fått ut Kroaten en tiondels sekund efter matchens slut och fick därmed inte den avgörande poängen. Surt.







13 sep. 2011

Tung brottning


Idag var det 86 kg och 120 kg som gällde. Efter tidiga förluster blev det en lång dag innan det var dags för återkval för Johan Eurén. Det fungerar nämligen så att om den man förlorade mot går till final så får man gå återkval mot alla andra som också förlorat mot denne person och slåss om bronspengen. Det gick dock inte hela vägen för Johan och det blev en medaljlös tisdag.







12 sep. 2011

Brottning


Då var första dagen av brottnings-VM avklarad. Den gick bra, förutom att allt blev ungefär två timmar försenat. Jag totalmissade medaljutdelningen också, jag sprang till pressrummet efter Jimmy Lidbergs förlust i finalen i god tro om att jag skulle hinna tillbaka till prisutelningen. När jag kom tillbaka höll de redan på att plocka ihop allt... Får fixa någon bild med medaljen senare i veckan när ägaren kan glädjas lite åt den kanske. Silver är ju silver, men det är inte guld.




Ingen panik, alla på en gång!


Så var det dags för en vecka med brottning. Innan man får komma in på arenan måste man plocka ut sin ackreditering. Jag gick in genom pressingången och in i rummet som var markerat med texten PRESS, accreditation center. Där inne rådde krigstillstånd. Alla var framme vid borden och skulle ha hjälp samtidigt och visste mycket bättre än alla andra. Efter en stunds uppgivenhet tog jag tag i situationen och klämde mig fram till en person som satt lite vid sidan av och jag fick hjälp på en gång. 10 minuter senare lämnade jag horden av galna turkiska journalister bakom mig och gick till pressrummet. Jag plockade ut min fotoväst och gick ut till mattorna för att reka. Detta kan nog bli ganska bra trots allt.



Murphys Lag


Murpys lag, också kallad Lagen om alltings jävlighet eller Lagen om alltings inneboende ondska. Den sista tycker jag nog mest om, lite tryck i den liksom. Efter lite doktorerande i ämnet kom jag fram till att alla ting faktiskt har någon slags ondska eller illvilja inbyggt i sig som släpps ut vid väl valda tillfällen. Som när man ska skicka hem bilder till exempel.

Hemma i Göteborg eller närmare bestämt på Gamla Ullevi, susar bilderna hem på mellan 2-4 sek/bild. Ikväll har jag med nöd och näppe lyckats få hem 32 bilder på 2,5 h. Jag har skickat hem bilder alla kvällar härifrån utom en, och det har aldrig krånglat. Men när man så har varit på match och bilderna verkligen ska hem så snabbt som möjligt, då knackar den där lilla inbyggda djävulen på dörren och klampar in innan man ens hunnit fram för att öppna. Det lilla aset!

Matchen var dock bra. Inte för att såga allsvenskan, men detta var faktiskt snäppet vassare. Istanbul BB - Galatasaray på Atatürk Olympia Stadion. Samuel Homlén skötte sig prima och Johan Elmanders konkurrent på anfallsfronten i Galatasaray skötte sig värdelöst. En bra kväll för svenskarna helt enkelt. Medan de firade sprang jag runt på hotellet och försökte hitta den optimala platsen för att skicka bilder. Den fanns dock inte och jag fick sätta mig och vakta överföringen för att trycka på lite knappar när det hängde sig. I övrigt var kvällen lyckad, i morgon börjar brottningen och jag ska byta hotell och lura till mig en ackreditering som förhoppningsvis är klar, men det vet man ju aldrig. Allt verkar gå på halvfart i den här staden...










10 sep. 2011

A --> B


Problemet att ta sig från ett ställe till ett annat kan lösas på många olika sätt. Det mest naturliga är väl att gå. Sen kan man ta en buss eller ett tåg för de lite längre sträckorna. Bil är också ett alternativ i samma avståndskategori. Här i Istanbul är det taxi som gäller. Det är en fördel att ha en chaufför som vet hur man tar sig från plats A till plats B. Alla vi åkt med har klarat detta galant, utom en. Sträckan skulle ta 30 minuter att köra. Det gjorde det inte.

Avresa: 14:45.

15:04 (56 min till mötet)

16:01 (1 min försenade)


16:23 (föraren stannar och frågar efter vägen en andra gång)

16:29 (föraren stannar och frågar efter vägen en tredje gång)
Efter detta stannade han ytterligare 3 gånger för att fråga efter vägen och vi landade på vår slutdestination ganska exakt 2h efter avresan. Föraren fick utmärkelsen "Sämsta taxiföraren i världen" av Aftonbladets Michael Wagner. Jag instämde.

9 sep. 2011

Testbilden


I dag bjuds på en testbild. I bland tar man sådana för att kolla av ljuset innan själva offret infinner sig. Har gjort en hel hög med jobb som ska publiceras senare så de bilderna får vänta lite på att åka upp här. Håll till godo med den vackra och kanske lite smått poetiska testbilden så länge. Gör en snabbanalys: Vad finns i bilden, vad händer/har hänt/ska hända i bilden, har det något symboliskt värde eller djupare mening? Tjenaaa!


7 sep. 2011

Istanbul


Så befann man sig på gränsen till Asien då. Det är inte ofta man bor så man kan ta en taxi över till en annan kontinent. Coolt! Trodde jag skulle flyga i morgon men det blev visst idag och det var väl inte helt fel.



Det blir diverse fotografering i Turkisk miljö några dagar innan brottnings-VM drar igång på måndag. Ska bli intressant, har aldrig fotat brottning, men det känns som att det kan bjudas på en del häftiga bilder. Tjenaaa!

3 sep. 2011

Boxning


Jag tycker man kan se en genomgående trend bland bloggarna jag följer och som också stämmer in
på min egna. Det skrivs mer när författaren är på resande fot. Jag tror aldrig det har varit större aktivitet på min käre kollega Nils blogg. Det dyker ju upp flera inlägg om dagen! KUL!

Själv kör jag en weekend i Karlstad med boxning, fotboll och hockey på utflyktsresan. Kom precis tillbaka till hotellet efter boxningen nu. Frida Wallberg besegrade Olivia Gerula och behöll därmed sin WCB-titel. Det var visst lite större än jag trodde eftersom både Aftonbladet och Expressen kör bildspel och har det som toppartikel på nätet.

Men det var inte den enda matchen under kvällen. Finalen bestod av ett tungviktsmöte mellan Alfred Cole och Danny Williams, 128 respektive 108 kg om jag inte mins helt galet. Det var ganska häftigt dock inte lika intensivt som jag fått för mig att boxning var. Men fortfarande häftigt.