Instagram

Instagram

30 nov. 2013

Nederlaget


Det var inte bara för de svenska åkarna det gick lite sämre för idag. Jag bommade Hellner och raderade ett uppdragsjobb från minneskortet. Jobbet räddade jag upp så det faktiskt blev bättre än originalet, men Hellner var svår att få ut i spåret igen. Det är något med D4:ans autofokus alltså, det gör lite som den vill känns det som. Kallt var det också, mellan -14 och -17. Kan ha varit jobbdagen jag är mest missnöjd med någonsin.

I morgon är det bowling. Prestigemöte utan dess like, så kanske ska ta en tupplur innan det är dags att vandra ut i spåret igen. Det är nog med misstag nu.










28 nov. 2013

Den eviga presskonferensen


Presskonferenser kan hålla på i all evighet. Har varit på inte mindre än tre idag och alla var alldeles för korta. Rättelse, alla hade för mycket prat och för lite fototid. I alla fall om man vill ta bild på alla som är där. En var för stor, en för kort och på den tredje lämnade alla innan någon var klar. Den skarpsynte kan därmed lägga märke till mitt missbruk av samma vägg från den svenska presskonferensen. En träning blev det också. Jagade Northug, men då lyckades han hålla sig undan den filuren. Han lär väl dyka upp i spåren när tävlingarna drar igång i morgon om inte annat. Att sitta och jobba med duktiga Linda Wikström på Norrbottens Kuriren gav mig också en tankeställare som jag tror ska hjälpa mig att utvecklas mer. En bra början på skidhelgen helt enkelt!
















Bylinebild


När det kommer till bylinebilder är alla poser bra utom de dåliga.
– Gammalt djungelordspråk


27 nov. 2013

I väntan på väskan


Tog en tur med telefonen i väntan på den tyngre utrustningen. Otroligt lugn och skönt plats, de enda ljuden jag hörde var snöknarr och skidor som åkte förbi.













26 nov. 2013

Panik i plåtburk


Det var en ny upplevelse att resa på dagtid. Oftast lyckas jag boka in mig på flyg som går mellan 06-07 på morgonen. I dag lättade vi inte förrän 13:30. Vi skulle egentligen lyfta 12:55 men efter att en man två rader framför mig upptäckt något som droppade från vingen och vad han tyckte var gnistor så vände planet på startbanan och åkte in för en extra koll. Det visade sig vara "antiisvätska" som låg kvar sedan förra flygningen. Ingen fara med andra ord, men man fick en plats på första parkett i spelet om hur rädsla sprider sig i folkgrupp instängd i plåtburk. Skönt att veta att man själv lyckades hålla lugnet när folk runt omkring börjar få panik och hoppar upp och ner i sätet trots att personalen sagt att har läget under kontroll.

Väl i luften observerar jag att mer än hälften av passagerarna har asiatiskt påbrå. En bit in i flygturen kommer jag också på att det måste vara för att det är många asienflygningar som går från Helsingfors. Strax därefter börjar kvinnan jämte mig prata. Ja hon var thailändska. Även om jag aldrig skulle erkänna det blev jag självklart svenskt reserverad när hon först babblade på om allt och inget. Snart kom telefonen upp och bilder på barn och semestrar visades. Semester i Thailand var det ja, tre veckor med sonen,  ja han som sover här jämte, jaså du är född 90, han är 92:a. Det som först var obekvämt på det där svenska sättet blev snart ett väldigt trevligt samtal som höll hela resan och jag vet nu nästan allt om henne och hennes familj.

I Helsingfors skildes vi åt och jag gick till gate 24 och hon till gate 30. Efter att ha trängt mig in i det fullbokade planet tillsammans med skidåkare från världens alla hörn så fick jag äntligen den obligatoriska flygtuppluren. När jag vaknade började vi gå ner mot Kuusamo där vi 20 min senare landade och vandrade genom snön från planet till ankomsthallen. Ni vet där man väntar lite för länge på att sin väska ska komma åkande på ett band. Men eftersom jag har en väskförbannelse hängande över mig så kom ingen väska. Det är kvar i Helsingfors och kommer med samma flyg i morgon i stället. Väskan med vinterkläderna, hälften av kamerautrustningen, och toalettprylarna. Man måste ju bara älska läget!



25 nov. 2013

Fotomässan


I fredags åkte jag och bästaste Jörgen upp till Stockholm för vårt årliga besök på fotomässan. Två gånger gör det till en tradition har jag hört. Med lätt packning och trötta med öppna sinnen vandrar vi in för att insupa atmosfären. Vi tittade, funderade. Sen lyssnade vi på Pieter ten Hoopen, Lars Dareberg, Elisabeth Ohlson Wallin, Anders Hansson och Anna Clarén när de debatterade om gränser för fotograferande. Mäkta intressant var det och många funderare hänger fortfarande kvar. Sen lyssnade vi på Lars Dareberg igen när han pratade om sitt bloggande, också väldigt inspirerande. Tänkte göra ett inlägg samma kväll, men kom på att vi rest utan både dator och kortläsare så det sket sig. I stället blev det mat och dryck och sömn tills man vaknade. Morgonen efter (läs eftermiddagen) blev det besök på Fotografiska. Första gången jag var där och jag måste ju säga att bättre utställningslokaler för foto får man leta efter. Mums!











20 nov. 2013

Sverige-Portugal


Hade börjat förbereda ett annat blogginlägg med gamla bilder, men nu får det bli färsk vara istället.