När jag i morse lämnade ett soligt Göteborg för ett, enligt väderleken, halvsoligt Södertälje kändes det ändå ganska bra. Skulle för första gången plåta en cykeltävling, SM närmare bestämt. Det var pirrigt såklart, precis som det ska vara. Tog en liten tur ut utmed banan från start och målområdet för att leta upp något bra ställe med så lite stängsel och skyltar i bakgrunden som möjligt. Hittade ett som gav möjlighet att ta två bilder på samma åkare, först en med 600mm på lite avstånd, och sedan en panorering när de for förbi. Blev förvånad över vilken fart de hade så fick mixtra lite med inställningarna innan det funkade hyfsat.
Så när jag övat in mig på de första 25 åkarna var det så dags för två av OS-damerna. När jag hör i högtalarna att den första av dem startat, öppnar sig himlen och ett tak av vatten kommer ner över mig, och omgivningen. Där står jag, i t-shirt och jeans och kan inte göra mycket mer än att stå kvar och fortsätta plåta. Det var ju dessa två jag väntat på den senaste halvtimmen! Sedan slutar det lika plötsligt som det kom, på min sida vägen. Fem meter från mig på andra sidan vägen öste det fortfarande ner medan jag gick tillbaka mot lastbilsflaket där jag kunde sitta och jobba. Där snackar vi lokala skurar.
För att slippa samma skyfall under herrarnas lopp plockade jag fram regnskyddet till kameran och drog på mig regnjackan. Detta är ett idiotsäkert sätt att slippa regn på. Lägger man extra tid på att omsorgsfullt dra på sig själv och kameran regnskydd, blir det garanterat inget regn, hur mörk än himlen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar