Jag är en kvällsmänniska. Jag tycker om att sitta uppe länge och tänka på hur jag ska designa om min hemsida, hur bilderna jag tog idag kunde blivit bättre, eller bara varför det är så skönt att var uppe länge. Det är så mörkt, tyst och fridfullt. De senaste fem åren har jag gått upp någon gång mellan fem och halv sex på morgonen för att åka till skolan eller jobbet. Nu för tiden vaknar jag och går upp mellan nio och tio och jag måste erkänna att det passar mig lite bättre, speciellt då arbetsdagen i bland kan skena iväg in på nästa dygn.
Idag var det dock uppstigning halv sju för att hinna åka till Götet och plåta lite för IFK Göteborg. Lite byggarbetsplatser och "hemma hos" reportage var det som gällde. Det kom även in ett jobb för Dagens Medicin efter lunch som egentligen var tänkt att göras under fredagen men som jag verkligen ville hinna med även denna dag. De ville ha ett porträtt från ett sjukhus och det var lätt att få till en tid för jobbet samma eftermiddag. Sen måste man också fixa tillstånd från sjukhuset för att få ta bilder. Där var det inte lika lättjobbat. Jag ringde upp ansvarig person och fick ett fint meddelande om att denna person inte var anträffbar denna dag utan var tillbaka i morgon. Jag ringde växeln och berättade vem jag sökte och bad att få prata med någon som som kunde svara i dennes ställe, jag blev kopplad tre gånger och fick tillslut ett nummer som jag kunde prova på själv så de slapp koppla mig hela tiden, allt utan resultat. Jag bestämmer mig för att en åka lite tidigare till sjukan och kanske kunna lösa det på plats.
Väl där får jag ytterligare några nummer att ringa, alla med samma svar, "personen du söker är inte anträffbar, var god lämna ett meddelande efter signalen". Fem minuter innan jag ska träffa fotoobjektet ringer jag till växeln igen och får då prata med någon som kommer på att den här frågan kan ju pressavdelningen kanske svara på, hon kopplar, jag förklarar, han godkänner och allt är klart. Jag rusar till mötesplatsen, tar bilderna och jobbet är klart.
Nu är klockan kvart över ett på morgonen och fastslår att jag lärt mig att man inte ska be efter något specifikt i telefon, bara efter någon som kan hjälpa mig med typ en sån här fråga. Jag provade lite ny kod på hemsidan innan, dock utan resultat och den bilden från den vinkeln hade blivit mycket bättre om blixtljuset hade kommit från det hållet i stället. Man lär så länge man lever. Jag avrundar med ett citat från en av mina största förebilder:
- Ditt arbete kommer att utgöra en stor del av ditt liv och det enda sättet att bli nöjd på riktigt är att göra ett bra jobb. Och det enda sättet att göra ett bra jobb är att älska vad du gör. Om du inte hittat det än, så fortsätt leta. Nöj dig inte. (Steve Jobs, 2005).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar