Paralympics, Dag 6

Tänkte börja idag med att gnälla lite på de förvånansvärt få saker som inte funkar som man skulle önska. Säkerhetskontrollerna till exempel. När man ska in på området måste man nämligen gå igenom en säkerhetskontroll precis som på flygplatsen. Eftersom man ofta är på språng vill man gärna ha vatten med sig så man inte smäller av någon gång på eftermiddagen. Oftast är det inga problem att ha med sig ett vattenflaska, det beror lite på vem som har befälet vid säkerheten just då. Har dock hänt några gånger att jag fått lämna ifrån mig flaskan av någon anledning. Även fast jag tar en klunk för att visa att det inte är något sprängbart ger de inte med sig. Flaskan får jag behålla, men de häller ut vattnet och talar om för mig att det är gratis att fylla på inne i parken. Antagligen misstänker de att jag tänker dränka busschaffisen med 30cl vatten under resan dit. Sjukt. Bussfärden sen, det är inte raka vägen direkt. Känns som man åker sicksack över hela område för att komma dit man ska. När vi ändå är inne på dålig vägplanering kan jag passa på att nämna att simarenan är ovanligt dålig planerad för media, speciellt fotografer. Man måste nämligen passera speakerrummet när man går till den ena fotoplatsen och därför är det beslutat att man bara släpper in oss i flock en gång i halvtimmen ungefär. På andra fotoplasten är man fast hela eventet, dvs från början av finalpasset till slutet för då måste man passera startpallarna. Min fråga är således, om man bygger en arena för X antal miljoner enbart för OS och Paralympics, kan man inte sätta in två extra dörrar så folk kan komma och gå när det passar? För att förstå vår frustration ska också nämnas att det inte finns någon officiell uppkoppling inne i arenan om man inte tillhör någon av de stora byråerna. Det går dock att lösa med wifihotspots som man får betala för. Förutom detta är Paralympics ett fantastiskt arrangemang och en otroligt upplevelse jag kommer bära med mig hela livet!

Dagen då, vi kör en snabbrepris. Presskonferens, länghopp, 100m rullstol och simning. Hade hela två timmar ledigt mitt på dagen att äta lunch och rensa datorn på också. Skämdes nästan att sitta still så länge på samma ställe. Men lite skönt var det allt! När jag ätit och rensat klart tog Anders Olsson, 46, sin sjunde Paralympiska medalj i simning. Det var kul!

Tjejen på nästkommande två bilder heter Sarah Louise Rung och är från Norge. Satt framför en norsk fotograf som berättade hur det kommer sig att hon idag är rullstolsbunden. På dagen för fyra år sedan skulle hon genomgå en mindre operation för att undvika en framtida obalans i ryggen. Det hela gick väldigt fel och nerver bröts av i ryggen vilket ledde till förlamning i benen. Idag har hon åtta världsrekord, 3 VM-guld och ett Paralympiskt guld. Passar på att länka till den här filmen igen.