Paralympics, Dag 7

Man träffar sjukt mycket intressant folk när man är ute och jobbar så här. Hamnade med ett gäng italienare, en engelsman och en australiensare på bussen från MPC till Stratford nu ikväll. Lyssnade inte så mycket på vad de sa innan australiensaren började berätta om varför de är så bra på sport. Jo för ett antal hundra år sen packade engelsmännen ihop alla krimminella, tuffa och grymma människor, satte dem på en båt i ett år ner till Australien. De som överlevde alla råttor och sjukdomar under resan var ju också de som var starkast. När de kom fram möttes de sedan möttes de av de 10 giftigaste av i stort sett alla djurarter som finns och lyckades man ändå överleva detta och hitta någon att skaffa barn med, ja då blev det en förbannat tålig unge.

Idag var också dagen då det sket sig för första gången. Det stod mellan medalj i simning och medaljer i pingis. Jag valde simningen, men inte blev det någon medalj där inte. En liten fuling på en av ytterbanorna fick för sig att det var läge att simma 15 sekunder snabbare i finalen än i försöken och tog Christoffer Lidhes bronspeng. Surt sa räven och gick genom isen. Som plåster på såren gick jag därför på finalen på 200m löpning för herrar. Mannen som tävlat både i OS och VM, Oscar Pistorius var storfavoriten. Han missade dock att kolla i backspegeln de sista 20 metrarna innan mål och blev omsprungen av brassen Alan Oliveira. Antagligen den största skrällen i Paralympics 2012. Synd att man inte visste det i förväg. Då hade man kunnat vara ensam om att ha både bana 4 och 7 i sökaren över mållinjen. Istället låg man och cruisade med 600mm in i näsborrarna på Pistorius när han gick över mållinjen utan att jubla. Innan upploppet passade jag dock på att låna lite inspiration från kollegan Niklas. Längdhoppsbilden från igår var på 1/15 sek. Idag fick det räcka med 1/25. Nä, nu laddar vi om och tar vi nya tag i morgon helt enkelt! Tjenaaaaa!