Lotta och bollen

För snart tre veckor sedan var jag i Växjö för att plåta Lotta Schelin med den nya EM-bollen. Stort jobb och stor kund. Men allt skulle gå som smort, jag hade allt under kontroll. Det var i alla fall vad jag trodde.

Plåtningen skulle starta någon gång runt 14, så jag skulle vara på plats vid 13 för att rigga och testa ljus. Vid gott humör lämnar jag lägenheten vid 8 för att åka och packa bilen med allt jag skulle behöva. Detta var också här den första motgången kom. Bakgrunden gick inte in i bilen! Inte helt smärtfritt i alla fall. Desperat provar jag olika packvarianter för att få det att funka. Tillslut löste det sig genom att lätt böja hela bakgrunden från golvet, över det främre armstödet och ner mot golvet i bagaget. En sak var säker, den skulle inte röra sig en millimeter under resan där den nu satt som gjuten.

Med problemet med bakgrunden löst satte jag mig nöjd i bilen igen och rullade ut på motorvägen. Klockan var bara 9 och jag skulle vara i Växjö senast vid 12-tiden, gott om tid alltså. På vägen till Borås lyssnar jag på radion och bara njuter av att vara på väg. När jag åkt igenom Borås och cruisar fram på riksväg 27 börjar jag fundera på ljussättning och olika poser som Lotta ska göra med bollen. Bollen ja... SHIT! Bollen och kläderna Lotta ska ha på fotningen är kvar på kontoret i Göteborg. Kontoret i Göteborg 14 mil dit och tillbaka igen.

Med diverse meningsbyggnader bestående av alla tänkbara mindre fina ord ekande mellan rutorna svänger jag av på första överfart och åker mot Göteborg igen, självklart helt enligt hastighetsbegränsningarna. Kliver in på kontoret, tar lådan och åker igen. Ringer till Staffan som är med Lotta i Växjö för att meddela att jag inte kommer vara på plats förrän 14. Blir något lättad när han säger att det nog inte ska vara några problem alls.

13:46 glider jag in på parkeringen utanför tipshallen i Växjö och finner Lotta m.fl. som precis satt sig på restaurangen för att ta en kaffe innan nästa jobb, fotningen med mig. Snabbt och lätt ordnar vi så intervjun som skulle göras i samband med fotningen görs innan istället så jag hinner rigga. Vilket jag gör med utomjordisk hastighet och står precis redo när Lotta kommer genom dörren och plåtningen kan börja. Allt går som smort och alla blir nöjda, och jag andas ut.