I torsdags åkte jag mot Karlstad ovetande om vad som väntade. Det kunde bli SM-guld, men det kunde lika gärna bli pannkaka av det hela. Det blev guld. Jag snackande med Nisse på vägen upp och fick några tips om hur jag skulle gå till väga. När så klockan tickade upp på 17 minuter bytte jag till vidvinkel, kopplade ur alla sladdar vid rinkkanten och kände hur pulsen ökade med varje sekund klockan tickade mot 20.00. När det var 5 sekunder kvar klättrade jag upp på kanten och gjorde mig redo för sprinten. 19.59, jag hoppar ner och rusar mot högen av gröna spelare på andra sidan isen, sen är det totalt kaos. Om det finns något som skulle liknas vid krigsföring inom fotografering så är det detta. Tvekar man en sekund är man ute ur leken och får inte någon bild. Jag inser snabbt att det gäller att ha koll på alla spelare man kan och snabbt springa dit det ser ut att kunna hända något intressant om en liten stund. När det väl händer är det försent.
Glädjen på isen tonas snart av och fokusen flyttas från rinken in i omklädningsrummet där slaget fortsätter. Dock i mindre skala då några av fotograferna klokt nog valt att undvika det anstormande champagneregnet. Så smart var inte jag, men klarade mig ändå relativt bra.
Kvällen fortsatte sedan med segerfest med mat och dryck, mest dryck. Sanny Lindström fick tag i en mikrofon och en kamerakille och gick runt och intervjuade alla. Raka vägen var det...
Jag packade tillslut ihop grejerna och begav mig till hotellet för att sova en stund. Fredagen spenderades i Karlstad centrum i väntan på det stora firandet på torget. 10 000 (?) pers kom dit för att fira sina guldhjältar. Det blev rätt trångt uppe på podiet och nu så här i efterhand är jag mycket nöjd med att att inte ramlat ner från statyn som alla tillslut klättrade på.
För att sammanfatta dagarna med ett ord blir det, grymt, med allt vad det ordet kan betyda. En helt otrolig upplevelse och extremt lärorikt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar