Paralympics Dag 1

Då var det dags igen. Mästerskap av modell stort. Har varit runt på ett antal av samma vara i mindre storlek. Inför resan vet man aldrig riktigt hur det kommer se ut eller vara när man kommer fram. I London behöver man dock inte oroa sig. Här står det volontärer var tionde meter som faktiskt kan det mesta man frågar dem, och finns det inte en person finns det ett antal skyltar. Stora rosa skyltar.

Boendet är bra. Lägenhet i studentutförande med egen kyl, vilket passar en fotograf som gärna jobbar sent. Varför då undrar ni? Jo, för när man jobbar sent hinner alla matställen stänga igen, med undantag av snabbmatskedjorna, men det blir väldigt tråkig mat efter en vecka. Därför, egen kyl, egna mattider!

Boendet ligger dock lite avsides och rent ut sagt på ett ganska murrigt ställe. Jag hade inte gått in i den här gränden om jag inte bodde här. Tänk då hur den ser ut när man kommer 00:30 på natten...

Första dagen bestod i övrigt av rekognosering. Åka lite tunnelbana, pendeltåg och buss för att lära sig hitta runt. Ett besök på mataffären för att införskaffa krubb blev det också, samt ett besök på Main Press Center för att hämta ut fotovästen, fixa skåp och kolla läget. Ett stort bakslag var dock att mina pocket wizards (trådlösa utlösningssändare till kameror) blev ratade vid inspektion. De kom från USA och arbetade på, i Storbritannien, otillåtna frekvenser. Hur gör de som kommer från USA då frågade jag. De får inte heller använda sina sa han. Då kändes det mer ok tyckte jag. Kanske får jaga fatt i någon sladd eller låna av någon snäll kollega om ett remotekamera tillfälle uppenbarar sig. Sist nu på kvällen var det mottagning på Svenska Sjömanskyrkan med bland annat den svenska paralympictruppen. Jobbigt när man är ensam fotograf utan någon skrivande journalist eller liknande så man får ett hum om vad som är intressant. Men det ska nog gå bra, något måste man ju lära sig på två veckor.

Men nu är det nog läggdags här. Får passa på att sova när det ges tillfälle, precis som med allt annat under mästerskap. Fick ett oförglömligt tips från min fantastiska och rutinerade mentor Nils.
- Ät inte när du är hungrig. Ät när du kan. Utöver det har jag också blivit ålagd frukosttvång, varje morgon.

PS. Missa för allt i världen inte Channel 4 reklamfilm om Paralympics. Tillhör en högre klass av reklam som bör ses!